We’ve updated our Terms of Use to reflect our new entity name and address. You can review the changes here.
We’ve updated our Terms of Use. You can review the changes here.

F​ö​dd Att H​ä​rska (2007)

by Nattsmyg

/
1.
Stormen hörs i fjärran Över allt den tär som av egen vilja mot vårt skepp den bär ökar vindens iver sliter loss vår mast in mot land vi driver med döden i vår last Kusten täckt av dimma låt dem se oss här nu ska hornet ljuda genom dis det skär Stranden vi når och tänder vars en fackla med sjuka kroppar täckt av sår mot fienden vi vacklar Fruktan vi sår beseglar era öden och allt ni vet, skall förgås av den svarta döden Tunga moln lägger landet i mörker Solen har svikit och en svår tid stundar ett ensamt skepp seglar genom diset vattnet är stilla och allting är tyst spöklikt glider skeppet in mot hamnen ett skepp vars själar för länge sedan övergett övergett Stranden vi når och tänder vars en fackla med sjuka kroppar täckt av sår mot fienden vi vacklar Fruktan vi sår beseglar era öden och allt ni vet, skall förgås av den svarta döden
2.
Nejden fylls med tappra här ska blodet åter gjutas fejden som aldrig tar slut över ett sargat land kvarlevor skymtas hornen skär i morgonluften aldrig tar blodtörsten slut aldrig viker de sig födda under samma måne födda i samma namn men hat är allt de lever för och båda slåss för samma land i tusenfald de står på rimfrosttäckta fält en suck av sorg i var mans andetag de följer dårars lag Nejden fylls med tappra här har blodet åter gjutits kroppar så långt ögat kan nå över ett sargat land kvarlevor och vapen överallt åter har hornen ekat över nejden aldrig tar blodtörsten slut aldrig viker de sig födda under samma måne födda i samma namn men hat är allt de lever för och båda slåss för samma land i tusenfald de står på rimfrosttäckta fält en suck av sorg i var mans andetag de följer dårars lag
3.
Dömda till djupet Dess eviga mörker Här skall de av natten dväljas men vreden växer och marken spricker ty de glömda skall beträda ytan och ropen skall skalla Med jorden som mantel och ögon av renaste hat här ska vi åter leva, här ska vi jaga vår mat Vid en underjordisk källa där vi levt i skam är det åter dags att träda fram dömda och glömda av människan i en tid som gjöts av blod nu skall de alla kastas i den blodröda flod Kasta dom i natten Låt dom tjäna mörkret Dömda till djupet dess eviga mörker Här skall de av natten dväljas Men hatet lever kvar En dag seglar Nagelfar ..seglar Nagelfar Dömda till djupet dess eviga mörker Här skall de av natten dväljas men vreden växer och marken spricker ty de glömda skall beträda ytan och ropen skall åter skalla och människan skall falla Dömda till djupet dess eviga mörker Här skall de av natten dväljas men vreden växer och marken spricker ty de glömda skall beträda ytan och ropen skall skalla Med jorden som mantel och ögon av renaste hat här ska vi åter leva, här ska vi jaga vår mat Vid en underjordisk källa där vi levt i skam är det åter dags att träda fram dömda och glömda av människan i en tid som gjöts av blod nu skall de alla kastas i den blodröda flod
4.
Smältfloden 04:43
Från bergens frusna kronor, de snöbetäckta fjäll sedan vårens första dagar, följer solens lag En smältflod sköljer hänsynslöst, över mark och häll och svämmar över skogens vattendrag En mäktig kraft, från naturens hall Skonar inte något i sin väg Den bildar nya bäckar, forsar, fall Och allt finner sin plats som från en mall Famlar genom skog och glänta Vildsint är dess vackra vatten Riva, vältra, kräla, flämta Skrämmande, dess dån om natten Tumlar runt i skogens sänkor Likt en orm i raseri Kastar sig mot sten och stammar Kämpar för att slå sig fri Till sist den fann sin sista vila Utmattad och kraftlös Kryper ner i dalens hjärta Tumlar runt i skogens sänkor Likt en orm i raseri Kastar sig mot sten och stammar Kämpar för att slå sig fri Från bergens frusna kronor, de snöbetäckta fjäll sedan vårens första dagar, följer solens lag En smältflod sköljer hänsynslöst, över mark och häll och svämmar över skogens vattendrag
5.
Vi marscherar vi marscherar längs nordlandets skogar dunkla gestalter ur skuggorna stirrar Köld som pinar Köld som pinar och käftar som grinar med klingan klädd i rost, kyld av vind och frost natten nalkar natten nalkar och skuggorna hotar Vaksamma ögon med blodtörst i blick ondskan ruvar ondskan ruvar och stridshornet kallar varje knäckt gren skall bli till varje knäckt ben Kvällning blir till natt den modigaste ryser skuggor anas vagt där som månen lyser Tystnad bryts av skräck med ett skrik som blodet fryser färgas jord och bäck ett våldsamt slag vid skogens kanter står Djupt i skogens dunkla innanmäte i en tron, skapt ur berget självt mossan klär de omringande stammar orosmolnen svävar över bergakammar Då reser han sig från sin tron Vi marscherar vi marscherar längs nordlandets skogar dunkla gestalter ur skuggorna stirrar Köld som pinar Köld som pinar och käftar som grinar med klingan klädd i rost, kyld av vind och frost natten nalkar natten nalkar och skuggorna hotar Vaksamma ögon med blodtörst i blick ondskan ruvar ondskan ruvar och stridshornet kallar varje knäckt gren skall bli till varje knäckt ben Kvällning blir till natt den modigaste ryser skuggor anas vagt där som månen lyser Tystnad bryts av skräck med ett skrik som blodet fryser nu färgas jord och bäck ett våldsamt slag vid skogens kanter står
6.
Bränn Mig 05:01
Bränn mig, bränn mig djävulens maka som skapar stormväder och sänker skepp bränn mig innan jag sätter kyrkan i brand och skaver bort kyrkklockans metal bränn mig till stoft innan min själ flyr till blåkullas hall Eld och lågor flammar i deras hatiska blickar Hon är den som bär all skuld till ondska och död Jagad som en syndabock, av sina egna vansinnet lyser i deras ögon, som glöd Sinnet skuggat av sorg och raseri hon snavar vid stupet och faller däri Mot skymningsljus skymtas en storväxt figur Som sakteligen närmar sig stupets rand Hjälp dig upp, ta min hand Öga för öga, tand för tand Bränn mig, bränn mig djävulens maka som skapar stormväder och sänker skepp bränn mig innan jag sätter kyrkan i brand och skaver bort kyrkklockans metal bränn mig till stoft innan min själ flyr till blåkullas hall Tillsammans fördrivna, av kyrkans makt tillsammans med de underjordiska, en övernaturlig pakt För varje piskslag och varje smädelse nu hämnas i vrede, och mörkrets hädelse Bränn mig, bränn mig Sinnet skuggat av sorg och raseri hon snavar vid stupet och faller däri och mörkret faller vid bergets fot krampaktigt kramar hon urträdets rot Mot skymningsljus skymtas en storväxt figur Som sakteligen närmar sig stupets rand Hjälp dig upp, ta min hand Öga för öga, tand för tand
7.
Plågoanden 04:14
Det blåser upp till storm och alla ligger vakna Ett odjur från fantasin river i din dörr Ett gammalt hat från urskogens djup vrider sig fram mellan stammar Andas ångest, brådar död Ingen sover inatt Havet plågas av vindar, vrids ut och in spyr upp på klipporna Träden slits av vindar, bryts mitt itu kastas mot marken Glimmande ögon tittar hungrigt genom fönstret Letar efter någon att möta dess blick och slitas i stycken av iskalla klor låt skriken dränkas i dånet av åskguden Tor I blåsten och regnet anas skriken Ropen blandas med åsknedslag Blodet blandas med regn Kämpar faller i den leriga marken De starkaste faller först Av odjurets omättliga hunger Livnär sig på hjärtats törst Ensamheten river det rakt ur deras bröst En drömmande skepnad visar sig när dagen har sitt slut Ett väsen skapt av svekfullhet i ljust och fagert hår Av sorgen styrd, de andar luras, lockas att gå ut i skymningsljuset plågoanden står Glimmande ögon tittar hungrigt genom fönstret Letar efter någon att möta dess blick och slitas i stycken av iskalla klor låt skriken dränkas i dånet av åskguden Tor låt skriken dränkas i dånet av åskguden Tor En drömmande skepnad Ett väsen skapt av svekfullhet Av sorgen styrd, de andar luras i gryningsljuset plågoanden går i gryningsljuset plågoanden går ...
8.
I nattens dunkel är hon ensam vaken ligger i sänghalmen alldeles naken Mitt bland skogens gamla stammar börjar hon sitt nya liv Tiden går men ingen make Var är han hon delar liv med Nu minns hon vad hennes fader sa den mannen är ingenting att ha Allt var väl till denna dagen Giftermålet var igår Flytten ut till enslig stuga Fullmånen lyser och timmen är sen Ulven ylar ut från dimman Flickan blir snart illa till mods In genom dörren en vargman med klor Skriken av fruktan hon flyr med bara ben Mellan rötter bort från huset springer stackars flickan ut Frysande kropp och gråten i halsen flyr hon till mot sin faders hus Hon kände att det var nått konstigt med sin make som ofta försvann Nu når hon far som lever ensam ligger bland flaskor i ett rus Hans dörr är stängd och allt är tyst Förutom steg i frostig snö I ögonvrån så skymtas skuggan av en best med luden kropp Månen döljs av nattens moln Nu ligger hon i kylan död och maken vandrar ensam hem Aldrig får jag älska igen

credits

released October 22, 2022

license

all rights reserved

tags

about

Nattsmyg Sweden

Current Line-up:
Dan Heikenberg

www.facebook.com/Nattsmyg/

contact / help

Contact Nattsmyg

Streaming and
Download help

Redeem code

Report this album or account

If you like Nattsmyg, you may also like: